tisdag, augusti 23, 2005

Recension av Through Wolf's Eyes av Jane Lindskold

Vi måste ju testa det här genom att skriva någon form av recension.

Jag läste nyligen Through Wolf's Eyes av Jane Lindskold. Boken handlar om Firekeeper, en ung flicka som blivit uppfostrad av intelligenta vargar.

När boken börjar hittas Firekeeper av en expedition som är utsänd av den blivande hertig Kestrel för att leta reda på den yngste prinsen. Han och hans familj försvann när de begav sig mot norr för att upprätta en mindre koloni (jag tror aldrig att det förklaras ordentligt varför han gör detta). Kungen har förklarat honom arvlös, men Kestrel hoppas att prinsen, eller eventuellt hans dotter Blysse, skall kunna bli arvingar nu när prinsens båda äldre syskon har förolyckats. Firekeeper, ung, vild och några som helst (medvetna) minnen av vem hon är, blir snabbt omdöpt till Lady Blysse och övertygad att följa med till huvudstaden. Med henne följer Blind Seer, hennes främsta vän bland vargarna (expeditionen får inte reda på att han följer med förrän långt senare...). Boken ägnar dessutom ganska mycket tid åt en av arvtagarna till landets få titlar, Lady Elise Archer, samt en konspiratör som sätter käppar i hjulen för samtliga.

Jag är osäker på vad jag tycker om Through Wolf's Eyes. Till att börja med är den för lång - den skulle ha kunna skrivits avsevärt mycket tätare utan att förlora något på det. Plotten är ganska löst sammanhållet - det blir mest ett antal scener som inte alltid hänger samman i känsla.

Firekeeper är en utmärkt karaktär, och hennes halvvilda beteende är väl realiserat. Hon talar pidginengelska genom hela boken utan att det känns fel. Hennes relation med Blind Seer är också intressant; det känns uppenbart att just den här prinsessan inte kommer att få någon prins i framtiden. Hon är uppfostrad av vargar, och hon ser helt enkelt inte på människor på det viset.

Elise var en trevlig bekantskap, men skilde sig inte mycket från andra kompetenta unga damer man träffar på i fantasyromaner av traditionellt snitt. Blond är hon också.

Avsnitten som handlar konspiratören är andefattiga, och jag fick anstränga mig för att inte skumma dem. Hans huvudsakliga uppgift i boken verkar vara att vara lömsk och opålitlig och på alla sätt en motsats till bokens andra karaktärer. Hans motivationer och personlighet är slätstrukna och plotbaserade.

Världen är tyvärr alldeles för mycket stock fantasy för att vara intressant i sig själv. Det finns dessutom en tendens till att utforma olika folkslag efter folk i vår värld; jag hoppas verkligen att Lindskold har någon bra ursäkt i sina senare böcker.

Lindskold förvånar (på ett bra sätt) här och var i boken, vilket höll uppe läsintresset, men hela boken var tyvärr grundad i traditionell fantasy. Det finns inte riktigt tillräckligt många vattenhål för jag skulle känna att det var en bra bok. Den kan rekommenderas för dem som gillar klassisk fantasy, men ger inte tillräckligt mycket mersmak om man letar efter en ny Lee eller Hodgell. Jag skulle vilja läsa förkortade versioner av fortsättningarna - lämpligen komprimerade utdrag av de scener som innehåller Firekeeper.

2 kommentarer:

Hans Persson sa...

När skrevs den där boken?

Kristina Knaving sa...

2001, så den är inte så gammal.